Direktlänk till inlägg 20 oktober 2010
Jag fick världens chock idag när jag satt och pratade med Ankie i telefon.. Olivia var i hallen och höll på att greja med en silikonmuffinsform och badrumsdörren. Helt plötsligt får jag se att ungen står själv och har muffinsformen i händerna...INGET STÖD!!!! Hon stod säkert 5-10 sekunder och hur stadigt som helst... Sen gjorde hon om det flera gånger.. Då svällde mammas hjärta av stolthet..ha ha..
Efter den uppvisning så var hon i vardagsrummet med mig och gick längs tv-bänken och då får jag ju se att när hon skulle flytta händer så gick hon ju utan stöd oxå!! DÅ höll mammas hjärta på att explodera av stolthet..
Tills jag insåg att snart är hon ju inte min bebis längre utan ett litet barn som kan gå själv... Vart tog tiden vägen egentligen?
Men samtidigt så går ju tiden fort tills näste bebis kommer till världen så då får jag ju snusa lite och ha den dära mysiga bebistiden igen.. Men sen får det nog vara stopp i bebisverkstan efter det... Känns som att det räcker med 3 för min del, även om jag har lite weirda känslor ang knytt i magen men det återkommer jag till en annan gång.
Ja och så var det ju den där Vera då...
Hon får va hur jädra söt som helst men under den gulliga fluffiga ytan döljer sig ett monster med 20 sylvassa klor och X antal vassa tänder.
Jag har säkert 50 sticksår i mina lår efter hennes klor och jag har även fullt med sår i huvudet efter att ha blivit attackerad ett antal gånger idag när jag satt i fåtöljen. Och hon hugger ju verkligen!!
Hon är en riktig liten illbatting som verkar leva för att bara ställa till med sattyg... Jag hoppas och ber att Sune kan dra gubbfasonerna ur r****n snart och börja leka med henne...
Nuförtiden hittar ni mig på trissmamman.blogg.se
En bild säger det mesta om hur jag haft det idag..
Det är måttligt kul att vakna och ha ont överallt och veta att jag har tre nätter framför mig att jobba. Så dagen går i grinighetens tecken och det är väl sådär......
Äntligen kom appen! Nu blir det betydligt enklare att blogga för mig. Jag är alltid ute på språng någonstans känns det som och då finns varken tid eller möjlighet att sitta vid datorn.. Men nu kan jag ju blogga när jag är ute och går med hundarna t...
Japp om ca 2 timmar så får jag byta om och åka hem och sova.. Och det ska jag göra och hoppas på att mitt förkylningslock i örat som gör mig nästan döv har släppt när jag vaknar.. Vore jag inte så trött hade jag tagit ut hundarna på en längre vända...