Idag kom Waldos resultat på hd och ed röntgen och han är fri! Jag har äntligen en SB med friska höfter och armbågar och lyckan är total.Annars så är jag rätt less på tillvaron nu, jag är less på att gå hemma, jag är less på sjuka barn och jag är sjukt less på att fortfarande efter 14 års förhållande inte räknas till familjen utan jag är fortfarande en utomstående... Och det gäller uppenbarligen även min karl..Vad göra liksom? Just nu känns det som att jag skiter i den där delen av "familjen" och helt enkelt slutar följa med och umgås med dom... Jag ser inte meningen med att slösa tid på det när jag kan göra annat istället. Jag har helt enkelt inte tid med energitjuvar i mitt liv, jag har fått nog av såna..Så ut med de gamla och in med nya så vad som händer i framtiden får visa sig.

Den nyaste i samlingen:)

Ni ska inte tro att han skäms, för det gör han definitivt inte..!

Känns inte som att mitt sällskap är lika trött som jag:)

Mange bjöd på chokladpudding och grädde till Kerstins stora lycka:)

Alvedon, c-vitamin och sömn kommer man långt på när det gäller att bräcka en begynnande förkylning.Så idag är jag piggare, värken har gått ner även om jag fortfarande har ont i handlederna.Dagen har mest bara rullat på i göra ingenting anda men det är ju söndag:) jag ska ut på långpromenad med hundarna om en stund tänkte jag, behöver lite frisk luft så jag piggnar till ännu mer och hundarna behöver tröttas ut lite.Imorgon är ungarna lediga så jag hoppas de blir fint väder så man kan vara ute och göra något. Den här veckan börjar bli fullbokad som vanligt och jag ska dessutom planera in kursstart för allmänlydnadskursen som ska starta i april. Men det löser sig som de brukar göra på nåt vis.Nej nu ska jag fika lite pepparkakor med resten av familjen.

Hur är det med det? Jag har ont i huvet, lederna och fyser och mår kymigt..Är jag på väg att bli sjuk? Ja antagligen. Men jag har inte tid att va sjuk eller möjlighet att ligga och vila så det blir som alltid annars. Jag ignorerar att jag mår dåligt, biter ihop och håller igång och gör det jag ska, oftast resulterar det i att jag är sjuk dubbelt så lång tid men vad gör väl det, jag är ju kvinna och vi blir ju inte sjuka..Det finns forskning på det här med sjukdomar och kön och det är konstaterat att det manliga könet blir sjukare.. Mao det klenare könet:)Vi kvinnor bär barn i våra kroppar, vi föder barn under stor smärta. Vi tappar räkningen på alla vaknätter och allt snor och kräkor vi torkat.. Vi är sjuka men visar inget utan vi tvingar oss att hålla vardagen flytande.. Och så kallas vi de klenare könet?!Karlar är inte gravida, föder inga barn, har sällan vaknätter och är oftast på jobbet ist för hemma och vabbar. De blir sjukare än oss och en trött man är inte att leka med.. Och de skulle vara de starka könet?!Ha tänk om ni karlar ni är slagna med hästlängder!!

Rosa kläder på en 2 åring ute på en lerig tomt är inte att rekommendera:)