Varför bara ligga på fåtöljen när man ligga på både den och soffan...:)

Ja det är mitt nya jag att ta hundarna och promenera 1-2 timmar varje kväll.. Ja jag vet att det är väl vad man brukar göra med sina hundar.

Men med tre barn varav de två minsta är 2år och 9månader och en gubbe som jobbar alla möjliga konstiga tider

så är det inte alltid tiden finns eller att vädergudarna är på min sida.

Sen borvipå landet med en liten men ändå rätt hårt trafikerad väg och då helst med lastbilar så är jag inte så sugen att ge mig ut med två stora hundar, en stor klumpig syskonvagn och en 6 åring som på sin höjd har koll framför fötterna om jag har tur. Så då är det korta promenader dagtid som gäller och en lång på kvällen, visst vi har en enorm tomt som är inhägnad med fårstängsel som dom skulle kunna springa på MEN då krävs det att dom stannar innanför staketet också..

Och det gör bara den ena av dom...kanske...typ när han känner för det. Den andra han blir som pilformad, viker bak öronen så att dom täcker hörselgångarna så han absolut inte hör något, sen drar han igenom staketet och är borta.

Och jag vill inte det för det är bara knappa km till riksvägen och han hinner dit innan jag ens tänkt tanken att komma iväg efter med bilen.

Så då blir upplägget så här för våra hundar och dom verkar nöjda med det.

Och Loke gör stora framsteg på varje promenad i samhällena så det finns en gnutta hopp om den hunden ändå.

Annars så har helgen rasat förbi som helger gör så imorgon är det måndag, det betyder en stressig morgon när barnen ska iväg till dagmamman, städning när dom är lämnade, middagen ska planeras det ska ätas lunch och helst

någonstans i det där så ska jag hinna börja vika vårt gigantiska tvättberg...

Om min plan håller? Visar sig imorgonkväll..

Nu ska jag ta mig lite dumlesnacks och glo lite på tv innan sängen hägrar..

Jahaja jag och Elsa åkte iväg till Alundaidag på em och spanade in innebandyträningen för PF 06-07 om det skulle va nåt för henne.

Och jodå det ville hon göra, så nu är fredagar mellan 16 och 17 uppbokade på att sitta i en liten hall och titta på en bunt ungar som springer omkring..

Vilket leder mig till rubriken, måste jag bli en sån där sportmamma nu eller??

Jag avskyr allt sånt där sportrelaterat och helst ser jag ju att Mange åker med Elsa så slipper jag.

Så veckan som kommer måste det införskaffas

träningskläder

gympaskor

en klubba

skyddsglasögon

Vilket betyder att jag måste in till stan vilket jag inte vill men jag får väl gilla läget helt enkelt.

Annars så rullar dagarna på, jag tar hand om kidsen, motionerar hundar och mig själv och gör andra såna dära husliga saker..

Men nu är de fredag så nu blir de tacos så jag kan äta mig kräkmätt för jag ska ju iväg och promenera sen..

Perfekt!!

Finns inget värre än att alltid vakna och ha den kroniska känslan av att inte veta vad det är för dag idag.

Den här vecka har sett ut som följande för min del:

Måndag= Onsdag för mig

Tisdag= ja då hade jag måndag

Onsdag= igår ja då hade jag både tisdag och torsdag..

Förstår ni mitt dilemma ibland med dagmamma och om kidsen ska dit eller inte??

Idag har jag lördag än så länge men jag ska till Österby och promenera ikväll och det gör jag på torsdagar

så ikväll när jag går och lägger mig så är jag rätt i veckodagarna.

Men det varar ju tyvärr bara tills jag vaknar imorgon..

Vi har ett underligt fenomen här hemma, när Mange sköter läggningen så uppstår kaos och alla barnen är vakna halva natten, igår var han borta och de somnade före åtta och sov sedan. På  morgonen när Mange åkt till jobbet och nånav ungarna vaknar så räcker det att antingen ge välling eller flytta över i vår säng så sover de vidare.

Imorse var Mange hemma för han är ledig idag detta resulterade i kaos kl fem på morgonen och uppstigning för Kerstin halv sex.

Så sammanfattning är att pappan ställer till med kaos bland barnen vilket leder till att jag inte får sova för jag måste tydligen vara vaken med ungarna jämt och då är jag trött och vresig hela dagen..

Någon mer som har detta fenomen i sitt hem??

Idag snöar det så fint här, stora flingar som sakta dalar ner och lägger sig som ett puder istället för sån dära jobbig tung blötsnö som man knappt kan ta sig fram i.

Men jag tycker att vintern är något sen så för min del hade det räckt med lite kyla bara nu..

Men ungarna tycker det är kul och det är det viktigaste.

Nej nu ska det lunchas och ja sen frukost leder till sen lunch så min gissning är att det blir sen middag ikväll..

Tjipp på er

Jaha så sitter jag här själv i soffan och är röksugen som tusan. Cigaretterna är slut, hundarna sover och kidsen sover. Mange och Elsa är ute och sandar så när de kommer hem vetetusan och dom har mina cigg.. Gaah dessa laster som har alltså... Obra så att säga.Annars så är jag lite upprörd för min planering för kvällen blev förstörd pga Manges jobb ( som vanligt ) så nån långpromenad för hundarna blev det inte ikväll:(I övrigt så är det fullt ös här hemma för Kerstin har börjat klättra på allt och " pratar" som bara den:) 

Elsa vs skidstaven 0-1

Kanske en promenad med hundarna OM jag har tur, definitivt INTE sovande barn när de helst ska sova.

En vaken grinig mamma och en toknöjd pappa som får gå och sova när han vill...

En gissning men jag skulle tro att jag får rätt.

Dagen har annars bjudit på innesittning med barn som sovit eller varit sura, inte så värst spännande och det kryper mest i hela kroppen nu för att jag knappt kommit ut..

Och visst kommer jag iväg med hundarna så kommer jag ut men det skulle va himlans trevligt att göra sånt i dagsljus

och inte bara i skenet av gatulamporna..

Annars så är det struligt på många håll nu och det känns som att jag bara skulle vilja säga åt alla att jag skiter i det här nu och avgår från allt.

Men min lojalitet gentemot dessa människor är högre än så så jag stannar kvar och tragglar igenom denna "kris"

denna gång också.

Men det är jobbigt när det är människor jag känner och tycker om som är inblandade..

Jag börjar nästan se ett mönster i att januari för min del är en månad som jag borde ligga i ide för då havererar

det mesta för mig.

Stora påfrestningar i äktenskapet, ekonomin, övriga intressen och ja det mesta funkar otroligt knaggligt just denna månad och det verkar va så varje år.

Men nog om det nu, jag kan inte genomsyra bloggen med min negativa inställning för det finns ju faktiskt ljuspunkter varje dag med.

Kerstin kryper för fullt nu och har börjat ställa sig upp mot möblerna så det går med en rasande fart i hennes utveckling just nu.

Olivia har det börjat släppa för med talet så nu försöker hon forma ord och hon ger sig ikast med svåra ord dessutom som duscha och surrbi(barnprogram)

Elsa är Elsa och hon är mitt i sitt 6års trots så hon skriker och grinar mest när man säger nej eller hon inte får bestämma allt själv.

Jag hoppas verkligen att det går över snart för hon kryper hårt på mina stackars nerver.

Nej nu ska jag nog ta och göra nåt nyttigt..

Ja det känns nästan så när jag väl är in och skriver något,men det är så mycket enklare att bara ta en bild och skriva nåt litet och skicka iväg..

Livet rusar fram i rasande fart just nu och ska jag vara ärlig så hinner jag inte med.

Jag glömmer saker, jag sover dåligt, jag har en ickeexisterande stubin till mitt humör och ja jag mår mest skit.

Jag försöker pussla ihop mitt liv så gott det går med tid till allt och alla och även mig själv men tyvärr så är det ju alltid min tid som går bort.

Den här veckan har jag kommit iväg på två promenader i samhället med hundarna, jag menar två stycken på 6 dar..

Jag skulle gärna komma iväg oftare än så och få promenera i gatubelysningen och se andra människor ist för att gå med en pannlampa på skallen och det enda jag ser är mörker och lite mer mörker..

Jag behöver få komma iväg en stund själv för att kunna andas och samla lite kraft för att klara av trotsiga barn, en allt annat än hjälpsam karl och alla andra miljoner saker som ska göras.

För hur trevlig är jag om jag bara är hemma och är trött, sur, irriterad och mest bara fräser åt alla som försöker prata med mig??

Frågar ni min karl eller mina barn så skulle dom säga att jag är så långt ifrån kul att umgås med än vad som är möjligt nästan... Och sorgligt nog så är det den bistra sanningen just nu..

Jag är en riktig bitterfitta nuförtiden...

Ja annars då, lite positivt kan jag faktiskt skrivaom också så allt är inte bara negativt:)

Vi hade besök av Helena och hennes pitbulltjej Manilla förra veckan och Loke fick träffa henne för första gången.Jag var lite orolig på hur han skulle reagera då hon skulle in på hans "territorium" men det gick kanon!!

Hon fick följa med in och de lekte i över en timme utan ett enda gruff så jag var glatt överraskad.

Idag fick Loke följa med för långpromenad inne i Österbybruk för första gången (han låter som en vandrande mistlur) Jag tänkte att bära eller brista, antingenså ular han hela promenaden eller så kanske han ger upp efter ett tag..

Han sa inte ett ljud på 45 min!!!!

Fastän vi mötte människor både med och utan hundar, det var cyklister och ungar som skrek och hundar som skällde på tomter... Och han var tyst!!

Alltså vad har hänt??

Jag börjar nästan misstänka ett hårt slag i huvudet eller något liknande, eller så är det bara så

enkelt att kastreringen ihop med åldern och mognad helt plötsligt har gett mig en trevlig hund..

Så nu får han ju faktiskt följa med fler gånger(ja om jag får nån tid över).

Så ni ser något positivt i allt det dystra:)