Jag kände nu på kvällningen att jag behövde komma ut och göra nåt så jag packade in Waldo i bilen och brummade iväg till Alunda. Där tog vi oss en kylig men skön promenad. Det kommer straffa mig som fan imorgon när jag är alldeles sned i höfterna och det känns som att jag ska gå av. Men vafan jag måste ju röra på mig, jag kan ju inte sitta hemma och tycka synd om mig själv bara för att jag är gravid och har ont.. Det var ju inte direkt så att det kom som en överraskning den här värken eftersom jag redan har varit sjukskriven de andra 2 graviditeterna...

När jag promenerade så var jag bara tvungen att skratta åt min mörkrädda fåntratt till jättehund... När vi var i skenet från gatulamporna så gick han med hög svans och stolta steg...tills ljuset försvann då förvandlades han till en liten mus som helst hade försvunnit i snön...ja fram till nästa lampa för då blev han ju minsann stor igen.. Så höll han på hela promenaden som tog ca 40 min. Min lilla nalle... Och nu har han avslutat kvällen genom att försöka mosa mig i soffan, tugga lite på kattungen, vara osams med trött Loke... Nu snarkar han som ett tröskverk i vardagsrummet.. Och jag ska nog gå upp och göra desamma...ja sova alltså inte resten det överlåter jag åt Heffo.

 

Lina

14 november 2010 19:59

Jag kan bara tänka mig hur han snarkar. Thudor låter som värsta grisen med sin lilla storlek..

Är det foglossningar du har?
Kram

http://www.gammalfjortis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nuförtiden hittar ni mig på trissmamman.blogg.se

En bild säger det mesta om hur jag haft det idag..

Det är måttligt kul att vakna och ha ont överallt och veta att jag har tre nätter framför mig att jobba. Så dagen går i grinighetens tecken och det är väl sådär......

Äntligen kom appen! Nu blir det betydligt enklare att blogga för mig. Jag är alltid ute på språng någonstans känns det som och då finns varken tid eller möjlighet att sitta vid datorn.. Men nu kan jag ju blogga när jag är ute och går med hundarna t...

Japp om ca 2 timmar så får jag byta om och åka hem och sova.. Och det ska jag göra och hoppas på att mitt förkylningslock i örat som gör mig nästan döv har släppt när jag vaknar.. Vore jag inte så trött hade jag tagit ut hundarna på en längre vända...