Direktlänk till inlägg 30 juni 2011
Jag tänker börja med att gnälla lite för just nu tycker jag jättesynd om mig själv..
Det känns som om jag håller på och går av på mitten.
Svanskotan och högra fogen är käpprätt åt helvete just nu, jag kan inte sitta för länge, jag kan inte stå för länge och ligga ner mm ja det funkar ett tag iaf.
Sitta och amma är som om nån har satt ett brännjärn i ryggslutet så hur motiverad blir man då till att amma...inte mycket.
Jag har så ont så jag nästan överväger att köra inskrutta på flaskan bara för att slippa sitta ner utan då kan Mnage ta henne på kvällarna..
Det känns förjävligt att ha det så här men jag kan inte göra något åt de.
Men jag har ju fått 3 underbara barn på bekostnad av min kropp och det är det klart värt och jag skulle göra om det om jag kunde gå tillbaka i tiden.
Förhoppningsvis så ska det bli bättre och bara jag slutar amma sen så kan jag börja träna på ett annat sätt än vad jag kan nu när jag är ensam hemma med alla 3.
Så det ska nog bli ordning på tanten igen bara det får gå lite mer tid.
Annars idag så har vi haft Linda med barn på besök så ungarna fick leka av sig lite eller ja mycket med tanke på hur vår övervåning såg ut efteråt :)
Men dom var nöjda så det var ju bra.
Kerstin har mest varit vrång sen 5 imorse så jag har mest fått bära omkring på henne, som bäddat för mer värk även om hon inte är tung.
Jag vet inte om hon håller på att bli sjuk eller om hon är i nån period som gör henne lite extra sur. Värmen ställer ju till massor oxå med alla ungarna, de sover och äter dåligt och det är ett evigt tjatande om att de ska dricka.
Men nu ska det ju bli regn så då blir de förhoppningsvis lite trevligare att handskas med...
Imorgon firar vi 5årig bröllopsdag detta görs genom att jag och barnen är själva hemma och äter tårta och Mange åker på möte med sitt *piiiip* jaktlag..
Men som Robert Gustafsson säger när han härmar Tony Rickardsson:
" Ja e int bitter..."
Men jag återkommer mer om det imorgon..
Tjipp på er
Nuförtiden hittar ni mig på trissmamman.blogg.se
En bild säger det mesta om hur jag haft det idag..
Det är måttligt kul att vakna och ha ont överallt och veta att jag har tre nätter framför mig att jobba. Så dagen går i grinighetens tecken och det är väl sådär......
Äntligen kom appen! Nu blir det betydligt enklare att blogga för mig. Jag är alltid ute på språng någonstans känns det som och då finns varken tid eller möjlighet att sitta vid datorn.. Men nu kan jag ju blogga när jag är ute och går med hundarna t...
Japp om ca 2 timmar så får jag byta om och åka hem och sova.. Och det ska jag göra och hoppas på att mitt förkylningslock i örat som gör mig nästan döv har släppt när jag vaknar.. Vore jag inte så trött hade jag tagit ut hundarna på en längre vända...