Det är väl bra jävla typiskt... Vi har varit kaninvakt under sommaren åt Lisas kanin Lillis, den underbaraste kanin jag träffat..

Idag bestämdes det att dom ska hämta honom på torsdag. Vad händer då??

Jo han rymmer och nu är han spårlöst försvunnen..

Räven går och skriker på åkern och självklart så visade Loke på spår dit ut..

Det känns förjävligt just nu och jag har inte en susning om hur jag ska förklara det för Elsa imorgon bitti när hon ska säga hejdå till honom för hon ska åka bort och kommer inte hem förrän på fredag antagligen..

Det kändes hemskt att behöva meddela Lisa om vad som hänt och jag känner mig aningens dålig som kaninvakt.

VARFÖR ska detta hända nu för?? Han kunde väl ha hållt sig kvar i buren de sista 2 dagarna.

Jag återkommer med hur det går men buren står öppen och är full med smarrig sallad och massor med morötter, så jag hoppas att han bara ligger och trycker nånstans just nu och kommer fram imorgon när det blir ljust.

Annars så känns allt pestigt överlag, Olivia vaknade i söndags natt med över 40 graders feber och bara skakade och även om febern har gått ner så finns den alltjämt kvar och hon är vansinnigt mammig för att inte prata om hur sur hon är.

Och ja jag kan bara säga att det är skitjobbigt att vara själv hemma med henne och Kerstin för jag kan knappt amma utan att Olivia klättrar, skriker eller försöker slåss.. Och eftersom hon lever om så går det inte att få Kerstin att sova och hade hon bara gjort det så hade jag kunnat lägga all tid på Olivia då för att hon ska få mysa i mammas famn... Och sitta med båda två har inte gått eftersom Olivia har satsat friskt på att försöka göra illa Kerstin mest hela dagen, har hon inte träffat med leksakerna hon har kastat så har hon försökt slå henne..

Jag har inte en enda gång på dessa 3 barn gråtit av frustration och uppgivenhet men idag var det premiär för det...

Jag orkade inte längre så det bara brast och tårarna forsade fram..

Och det blev inte bättre när Mange ringde och talade om att han skulle bli sen hem för det var några slangar på maskin som ska fixas...

Visst jag förstår att det går sönder och måste lagas men jag tycker också att han måste förstå hur jobbigt det är för mig. Jag har fullt upp med alla hormoner som far i kroppen och hur mentalt uttröttande det är att bara gå hemma och bara vara mamma och hushållerska..

Jag har inte jobbat på över 2 år, det är över 2 år sen som jag åkte iväg och gjorde nån nytta och var en arbetande individ som hade en inkomst...

Jag räknade ut att det är 1 år sen jag åkte iväg helt själv och gjorde nåt kul utan ett enda barn med mig vare sig i magen eller utanför..

1år!!

Jag vet att jag själv har valt att skaffa barn så jag behöver inga dumma kommentarer om det men vad jag vet så är man 2 om att skaffa dom och då är man väl 2 om att ta hand om dem också eller??

Nuförtiden är det aldrig fråga om jag ska åka iväg själv utan frågan är om jag tar med alla barn eller bara 1 eller 2...

Visst nu måste jag ha Kerstin med mig så länge jag ammar men det känns som att ribban för framtiden är satt redan..

Nu blev det ett väldigt nattsvart inlägg men inte ens jag kan vara glad och trivas med allt jämt...

Men jag återkommer imorgon och förhoppningsvis är kanin tillbaka, Olivia piggare och gladare och jag är mer positiv..

 

Åsa-T

3 augusti 2011 21:01

Det är fan ingen barnlek att ha två små barn... Jag grinade/grinar typ varje dag för att det är så otroligt jobbigt. Gissa varför jag hellre är tillbaka på mitt jobb som jag hatar än att vara hemma själv nu innan dagis har öppnat? Även om man älskar sina barn mer än livet så får man tycka att det är svårt, jobbigt, läskigt och hemskt. Och jag vet att alla säger att de kommer ha sån glädje av varandra SENARE när de kan leka, men det känns jäkligt oviktigt just nu när det bara är jobbigt. Kan ju trösta dig med att det blev aningen bättre när yngsta blev typ 7-8 månader och började kunna vara på golvet och leka själv korta stunder....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nuförtiden hittar ni mig på trissmamman.blogg.se

En bild säger det mesta om hur jag haft det idag..

Det är måttligt kul att vakna och ha ont överallt och veta att jag har tre nätter framför mig att jobba. Så dagen går i grinighetens tecken och det är väl sådär......

Äntligen kom appen! Nu blir det betydligt enklare att blogga för mig. Jag är alltid ute på språng någonstans känns det som och då finns varken tid eller möjlighet att sitta vid datorn.. Men nu kan jag ju blogga när jag är ute och går med hundarna t...

Japp om ca 2 timmar så får jag byta om och åka hem och sova.. Och det ska jag göra och hoppas på att mitt förkylningslock i örat som gör mig nästan döv har släppt när jag vaknar.. Vore jag inte så trött hade jag tagit ut hundarna på en längre vända...