Ja det känns nästan så när jag väl är in och skriver något,men det är så mycket enklare att bara ta en bild och skriva nåt litet och skicka iväg..

Livet rusar fram i rasande fart just nu och ska jag vara ärlig så hinner jag inte med.

Jag glömmer saker, jag sover dåligt, jag har en ickeexisterande stubin till mitt humör och ja jag mår mest skit.

Jag försöker pussla ihop mitt liv så gott det går med tid till allt och alla och även mig själv men tyvärr så är det ju alltid min tid som går bort.

Den här veckan har jag kommit iväg på två promenader i samhället med hundarna, jag menar två stycken på 6 dar..

Jag skulle gärna komma iväg oftare än så och få promenera i gatubelysningen och se andra människor ist för att gå med en pannlampa på skallen och det enda jag ser är mörker och lite mer mörker..

Jag behöver få komma iväg en stund själv för att kunna andas och samla lite kraft för att klara av trotsiga barn, en allt annat än hjälpsam karl och alla andra miljoner saker som ska göras.

För hur trevlig är jag om jag bara är hemma och är trött, sur, irriterad och mest bara fräser åt alla som försöker prata med mig??

Frågar ni min karl eller mina barn så skulle dom säga att jag är så långt ifrån kul att umgås med än vad som är möjligt nästan... Och sorgligt nog så är det den bistra sanningen just nu..

Jag är en riktig bitterfitta nuförtiden...

Ja annars då, lite positivt kan jag faktiskt skrivaom också så allt är inte bara negativt:)

Vi hade besök av Helena och hennes pitbulltjej Manilla förra veckan och Loke fick träffa henne för första gången.Jag var lite orolig på hur han skulle reagera då hon skulle in på hans "territorium" men det gick kanon!!

Hon fick följa med in och de lekte i över en timme utan ett enda gruff så jag var glatt överraskad.

Idag fick Loke följa med för långpromenad inne i Österbybruk för första gången (han låter som en vandrande mistlur) Jag tänkte att bära eller brista, antingenså ular han hela promenaden eller så kanske han ger upp efter ett tag..

Han sa inte ett ljud på 45 min!!!!

Fastän vi mötte människor både med och utan hundar, det var cyklister och ungar som skrek och hundar som skällde på tomter... Och han var tyst!!

Alltså vad har hänt??

Jag börjar nästan misstänka ett hårt slag i huvudet eller något liknande, eller så är det bara så

enkelt att kastreringen ihop med åldern och mognad helt plötsligt har gett mig en trevlig hund..

Så nu får han ju faktiskt följa med fler gånger(ja om jag får nån tid över).

Så ni ser något positivt i allt det dystra:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nuförtiden hittar ni mig på trissmamman.blogg.se

En bild säger det mesta om hur jag haft det idag..

Det är måttligt kul att vakna och ha ont överallt och veta att jag har tre nätter framför mig att jobba. Så dagen går i grinighetens tecken och det är väl sådär......

Äntligen kom appen! Nu blir det betydligt enklare att blogga för mig. Jag är alltid ute på språng någonstans känns det som och då finns varken tid eller möjlighet att sitta vid datorn.. Men nu kan jag ju blogga när jag är ute och går med hundarna t...

Japp om ca 2 timmar så får jag byta om och åka hem och sova.. Och det ska jag göra och hoppas på att mitt förkylningslock i örat som gör mig nästan döv har släppt när jag vaknar.. Vore jag inte så trött hade jag tagit ut hundarna på en längre vända...