Jag har sagt det förr och jag säger det igen, är det något våra hundar älskar så är det att ligga ute i snön och kylan och sova..

Så här avslappnad ser en kastrerad laika ut mot tidigare när han var okastrerad och hyper och mest stod på huvudet och skrek i soffan...

Sitter här på kvällskvisten efter ett hysteriskt utbrott på dessa fyrfotingar vi har boendes i vårt hem och börjar som fundera lite för mig själv.

Jag hört skräckexempel idag på en person som definitivt INTE skulle vara djurägare då djuret var oförsäkrat och nu hade det blivit skadat och personen ifråga hade inte råd att uppsöka vård. Vilket leder till min första fundering...Varför skaffar vissa människor djur och sen ändå inte har råd eller anser att de inte är värda de summor det kostar när de skadar sig??

Jag säger inte att det är bara de rika och välställda som ska få ha turen att dela sitt liv med djur men OM man nu inte har så gott om pengar och väldigt gärna vill ha sig ett djur, kan man inte kolla efter möjligheterna att kanske låna en hund eller katt ett par dagar i taget ex??

Jag skulle gladeligen låna ut mina djur för ett par dagar om jag visste att de blev väl omhändertagna och att de kanske kan göra någon lycklig...

Hur skulle ni göra??

Sen till något annat...Jävlar i min låda vad jag saknar mitt arbete... Visst jag jobbar som blöjbytarexpert på äldre men vad fan är det att klaga på egentligen?? En dag i framtiden är det mina nära och kära som ligger där eller tom jag själv och jag vill gärna ha hjälp..

Visst att det kan tyckas vara ett otacksamt arbete att vara uppe en hel natt och ta hand om och hjälpa de äldre utan så mycket som ett tack ibland. Visst att jag har fått slag och sparkar och tjuvnyp MEN det är deras sjukdomar som gör det. Och det finns tillfällen som dyker upp som gör att man står ut de sista kämpiga timmarna, det kan vara ett vänligt ord eller blick eller bara att någon smeker ens kind och säger att man är rar.

Och jag vet aldrig vad som väntar mig när jag kommer till arbetet och vad jag har hunnit uppleva när jag går hem. Jag har åkt hem många mornar och haft ont i magmusklerna för att jag har skrattat så otroligt mycket under natten, men jag har även åkt hem och haft tårarna brännandes bakom ögonlocken av utmattning och frustration eller smärta efter slag mm.. MEN det är mitt jobb/yrke och jag har valt att jobba inom detta, jag satt inte i skolbänken och studerade och drog på mig studielån bara för att ha något att göra utan jag trivs i mitt val.. Visst jag är kanske underbetald men det är många andra med som jobbar inom andra yrken det är inte bara vi i vården. Och jag har testat andra jobb ex på fabrik en sommar på semestervikariat och jag kan bara säga att jag hatade det!! Samma sak dag ut och dag in...materiella saker som bara var och man gjorde samma procedur hela tiden.. Urtrist och som sagt där är det inte heller någon som tackar en för inte fan pratar maskiner.

Jag skulle ex inte kunna tänka mig att köra nån maskin typ grävmaskin eller dumper eller liknande för även om det är väldigt bra betalt så offrar man hela sin fritid i de yrkena. Oftast är arbetena lång bort och det är långa dagar o0ch när man väl är ledig så är man så slutkörd av allt åkande så man inte orkar något iaf. Och inte får man något tack där heller för det man gör däremot brukar folk vara snabba på att klaga på minsta lilla sak de tycker är fel...

Nej jag trivs med mitt jobb och med lyxen att vara ledig 9 dagar i sträck var 3e vecka då jag verkligen kan umgås med min familj och i första hand med mina barn. Jag har alltid lyxen att jag är hemma med dom och äter middag och kan natta dom innan jag åker till jobbet och den helg jag jobbar så kommer jag alltid hem så jag kan äta frukost med dem innan jag går och lägger mig. HUR många har den turen i sina jobb???

Aja det var lite funderingar från min sida nu är det nog dags att inta min felaktiga madrassj*****el och försöka få några timmars sömn..

Det är så jag känner mig nufötiden. Orken är som bortblåst och jag skyller allt på snö och kyla... Jag vill och behöver ha värme och sol nu inte mer snö..

Aja det kommer väl tidsnog kan jag ju hoppas iallafall.. Jag tänkte att jag skulle skriva om helgen tills jag insåg att jag i princip inte gjort ett skit i helgen. Jag har mest bara legat och haft ont och varit trött.. Ha ha vilken pessimistiskt insikt liksom... Är det illa när jag inser att jag för tillfället är en ganska tråkig person som mest boar hemma?? Jaa det ska och kommer bli ändring på det...SEN när bebbe är ute och allt flyter på. Inte före det skulle jag tro och jag har nog inte direkt något behov av det heller.

Blir man så ju fler barn man får??

Har varit off ett tag av vissa anledningar men jag återkommer till kvällen med update..och lite pics..

Artikel

Jag läste denna artikel på Aftonbladet och ja jag blir mörkrädd över vart världen är på väg.

En 6åring som blir stucken i nacken med matkniv!! Varför då?? Jo för att han tycker om rosa och dansa balett!

Är det sånt vi lär våra barn genom att klä dom i könsfördelade kläder, lila och rosa till tjejer och blått och grönt till killar? Nu säger jag inte att alla gör det men en stor del av dagens föräldrar skiljer väldigt på kläderna till sina barn. Och visst jag tänker inte neka till att jag tycker det är roligt att klä mina tjejer i söta klänningar och kjolar men jag kan även ta på dem tuffa grabbiga kläder för att allt som oftast så är de kläderna smidigare. Och hade jag haft en pojke så visst hade han fått ha grabbiga kläder men jag hade inte tvekat att dra på honom något med en tjejigare färg. Jag tycker inte att man ska dela upp allting efter kön för då står man där tillslut på dessa problem. Och jag för min del tycker att det är skrämmande att mobbing så till den starka grad att det är fysiskt med slag och sparkar och tillhyggen kryper så långt ner i åldrarna som till 6 år!!!

Vad tycker ni?? Jag vill gärna höra er åsikt.

Dom är banne mig aldrig nöjda dom små liven till barn. Idag skulle jag hjälpa Elsa att vika tvätt och stoppa in i skåpen, hon skulle även prova kläder så att jag kunde rensa ur allt som är för litet. Och jodå från start så var det ju jättekul, efter sådär en 20 min så var vi jätteosams för då var hon för hungrig och trött och jag vet inte allt för att kunna prova kläder. Så då ledsnade jag och gick därifrån och det resulterade i att hon blev vansinnig och skulle visst ha hjälp med kläderna. Och ja så fortsatte det väl i princip hela tiden fram till lunchdags. Efter det skulle jag till Alunda och promenera med Helena och doggsen så då fick Mange ta över men det gav ungefär samma resultat där med...Suck... Vad ska man göra för att de ska bli nöjda tro??

Och apropå dogs så kom min 19 mån gamla hund på idag att han faktiskt var kille och intresserad av tjejer   Helenas ena tik höglöpte nästan och luktade tokgott så helt plötsligt så skulle han gå och skvätta och spänna upp sig lite och vara fin..det gick inte hem kan man säga för så fort han försökte göra närmande så fick han sig en åthutning...hi hi

När jag kom hem så försökte han sig tom på att lyfta på benet  

Mammas stora kille...Hjärtat riktigt sväller av stolthet när man ser att de börjar bli vuxna.. Nej då så illa är det inte men det är faktiskt kul att se när det börjar hända saker i deras lilla värld.

Nog om det nu ska jag softa lite sen blir de bingen..

Våra hundar är skumma och då menar jag verkligen skumma.

Idag blev dom osams bara för att Waldo var i Lokes bur och ingen annan anledning. En liten stund senare då kan de glatt äta pannkaka från samma tallrik utan att ens blänga på varandra.. Weirdos!!

Idag gick jag upp och la mig i sängen vid ett och drog täcket över huvudet och där låg jag tills det var tjugo min kvar tills jag skulle hämta barnen och jävlar i min låda vad skönt det var.

Jag kände mig nästan på trevligt humör när jag åkte iväg. Men underbart är kort som det sägs och det är så sant så. Nu bränner det i fogar och rygg och jag har jordens sammandragningar bara för att jag skulle på och pilla på plogvallen som jag dessutom gav upp efter några tag med skyffeln bara...

Aja det går över så småningom om ett par månader sådär  

Imorgon skulle Mange vara hemma för det gick inte att köra pga vädret så jag funderar starkt på att ta mig iväg på en promenad med doggelito så han får rejsa av sig lite.. Han är något frustrerad nu när han inte får vara lös på gården men så går det när man bara hoppar över staketet.

Allt straffar sig på någe vis så även för hundar  

Nej nu ska jag nog slänga mig på soffan en stund och njuta av lugnet som infaller så fort barnen är i sina sängar.. Ja och jaga iväg gasbollen till hund (Loke) som förpestar tillvaron bara genom att vara i närheten av en.