Jahaja jag och Elsa åkte iväg till Alundaidag på em och spanade in innebandyträningen för PF 06-07 om det skulle va nåt för henne.

Och jodå det ville hon göra, så nu är fredagar mellan 16 och 17 uppbokade på att sitta i en liten hall och titta på en bunt ungar som springer omkring..

Vilket leder mig till rubriken, måste jag bli en sån där sportmamma nu eller??

Jag avskyr allt sånt där sportrelaterat och helst ser jag ju att Mange åker med Elsa så slipper jag.

Så veckan som kommer måste det införskaffas

träningskläder

gympaskor

en klubba

skyddsglasögon

Vilket betyder att jag måste in till stan vilket jag inte vill men jag får väl gilla läget helt enkelt.

Annars så rullar dagarna på, jag tar hand om kidsen, motionerar hundar och mig själv och gör andra såna dära husliga saker..

Men nu är de fredag så nu blir de tacos så jag kan äta mig kräkmätt för jag ska ju iväg och promenera sen..

Perfekt!!

Finns inget värre än att alltid vakna och ha den kroniska känslan av att inte veta vad det är för dag idag.

Den här vecka har sett ut som följande för min del:

Måndag= Onsdag för mig

Tisdag= ja då hade jag måndag

Onsdag= igår ja då hade jag både tisdag och torsdag..

Förstår ni mitt dilemma ibland med dagmamma och om kidsen ska dit eller inte??

Idag har jag lördag än så länge men jag ska till Österby och promenera ikväll och det gör jag på torsdagar

så ikväll när jag går och lägger mig så är jag rätt i veckodagarna.

Men det varar ju tyvärr bara tills jag vaknar imorgon..

Vi har ett underligt fenomen här hemma, när Mange sköter läggningen så uppstår kaos och alla barnen är vakna halva natten, igår var han borta och de somnade före åtta och sov sedan. På  morgonen när Mange åkt till jobbet och nånav ungarna vaknar så räcker det att antingen ge välling eller flytta över i vår säng så sover de vidare.

Imorse var Mange hemma för han är ledig idag detta resulterade i kaos kl fem på morgonen och uppstigning för Kerstin halv sex.

Så sammanfattning är att pappan ställer till med kaos bland barnen vilket leder till att jag inte får sova för jag måste tydligen vara vaken med ungarna jämt och då är jag trött och vresig hela dagen..

Någon mer som har detta fenomen i sitt hem??

Idag snöar det så fint här, stora flingar som sakta dalar ner och lägger sig som ett puder istället för sån dära jobbig tung blötsnö som man knappt kan ta sig fram i.

Men jag tycker att vintern är något sen så för min del hade det räckt med lite kyla bara nu..

Men ungarna tycker det är kul och det är det viktigaste.

Nej nu ska det lunchas och ja sen frukost leder till sen lunch så min gissning är att det blir sen middag ikväll..

Tjipp på er

Kanske en promenad med hundarna OM jag har tur, definitivt INTE sovande barn när de helst ska sova.

En vaken grinig mamma och en toknöjd pappa som får gå och sova när han vill...

En gissning men jag skulle tro att jag får rätt.

Dagen har annars bjudit på innesittning med barn som sovit eller varit sura, inte så värst spännande och det kryper mest i hela kroppen nu för att jag knappt kommit ut..

Och visst kommer jag iväg med hundarna så kommer jag ut men det skulle va himlans trevligt att göra sånt i dagsljus

och inte bara i skenet av gatulamporna..

Annars så är det struligt på många håll nu och det känns som att jag bara skulle vilja säga åt alla att jag skiter i det här nu och avgår från allt.

Men min lojalitet gentemot dessa människor är högre än så så jag stannar kvar och tragglar igenom denna "kris"

denna gång också.

Men det är jobbigt när det är människor jag känner och tycker om som är inblandade..

Jag börjar nästan se ett mönster i att januari för min del är en månad som jag borde ligga i ide för då havererar

det mesta för mig.

Stora påfrestningar i äktenskapet, ekonomin, övriga intressen och ja det mesta funkar otroligt knaggligt just denna månad och det verkar va så varje år.

Men nog om det nu, jag kan inte genomsyra bloggen med min negativa inställning för det finns ju faktiskt ljuspunkter varje dag med.

Kerstin kryper för fullt nu och har börjat ställa sig upp mot möblerna så det går med en rasande fart i hennes utveckling just nu.

Olivia har det börjat släppa för med talet så nu försöker hon forma ord och hon ger sig ikast med svåra ord dessutom som duscha och surrbi(barnprogram)

Elsa är Elsa och hon är mitt i sitt 6års trots så hon skriker och grinar mest när man säger nej eller hon inte får bestämma allt själv.

Jag hoppas verkligen att det går över snart för hon kryper hårt på mina stackars nerver.

Nej nu ska jag nog ta och göra nåt nyttigt..

Ja det känns nästan så när jag väl är in och skriver något,men det är så mycket enklare att bara ta en bild och skriva nåt litet och skicka iväg..

Livet rusar fram i rasande fart just nu och ska jag vara ärlig så hinner jag inte med.

Jag glömmer saker, jag sover dåligt, jag har en ickeexisterande stubin till mitt humör och ja jag mår mest skit.

Jag försöker pussla ihop mitt liv så gott det går med tid till allt och alla och även mig själv men tyvärr så är det ju alltid min tid som går bort.

Den här veckan har jag kommit iväg på två promenader i samhället med hundarna, jag menar två stycken på 6 dar..

Jag skulle gärna komma iväg oftare än så och få promenera i gatubelysningen och se andra människor ist för att gå med en pannlampa på skallen och det enda jag ser är mörker och lite mer mörker..

Jag behöver få komma iväg en stund själv för att kunna andas och samla lite kraft för att klara av trotsiga barn, en allt annat än hjälpsam karl och alla andra miljoner saker som ska göras.

För hur trevlig är jag om jag bara är hemma och är trött, sur, irriterad och mest bara fräser åt alla som försöker prata med mig??

Frågar ni min karl eller mina barn så skulle dom säga att jag är så långt ifrån kul att umgås med än vad som är möjligt nästan... Och sorgligt nog så är det den bistra sanningen just nu..

Jag är en riktig bitterfitta nuförtiden...

Ja annars då, lite positivt kan jag faktiskt skrivaom också så allt är inte bara negativt:)

Vi hade besök av Helena och hennes pitbulltjej Manilla förra veckan och Loke fick träffa henne för första gången.Jag var lite orolig på hur han skulle reagera då hon skulle in på hans "territorium" men det gick kanon!!

Hon fick följa med in och de lekte i över en timme utan ett enda gruff så jag var glatt överraskad.

Idag fick Loke följa med för långpromenad inne i Österbybruk för första gången (han låter som en vandrande mistlur) Jag tänkte att bära eller brista, antingenså ular han hela promenaden eller så kanske han ger upp efter ett tag..

Han sa inte ett ljud på 45 min!!!!

Fastän vi mötte människor både med och utan hundar, det var cyklister och ungar som skrek och hundar som skällde på tomter... Och han var tyst!!

Alltså vad har hänt??

Jag börjar nästan misstänka ett hårt slag i huvudet eller något liknande, eller så är det bara så

enkelt att kastreringen ihop med åldern och mognad helt plötsligt har gett mig en trevlig hund..

Så nu får han ju faktiskt följa med fler gånger(ja om jag får nån tid över).

Så ni ser något positivt i allt det dystra:)

Vad hände liksom??

För 2 år sedan var Olivia ett litet skrynkligt skrikande knyte och nu springer hon

och försöker konversera med alla..

Tiden bara rinner iväg och jag hinner verkligen inte med.

Dagen har firats med försovning, avundsjuka, tårta och hårklippning....

Så Grattis mitt   på din 2års dag..

Pengar är ju alltid ett hett ämne att prata om.. De som inte har några eller dåligt vill ha mycket, de som har mycket talar gärna om för de som inte har HUR mycket dom har.

Jag känner lite så här att visst mer pengar förenklar livet ja men blir jag lyckligare av att kunna köpa allt jag vill ha?

Aldrig se fram emot det där tillfället när man kan unna sig något utöver?

Nej är mitt spontana svar.

Jag arbetar för att kunna leva livet,min karl han lever för att arbeta.. DET är helt fel tycker jag för om man lever för arbetet enbart så tar det inte lång tid förrän man står ensam.

Jag menar jag vill inte va vän med någon som man kaaanske hör av när de har en liten ledig stund från jobbet och då ändå bara pratar om sitt arbete.. Kul samtal eller?? Nej inte direkt.

Hur ser ni på det här med pengar och arbete?

Mitt var mest jämna plågor.. Haha nej så illa var det inte men nog har det varit mycket i år som gått fel.

Så nu hoppas jag att 2012 blir bättre.

Och på sätt och vis så bara vetskapen om att jag äntligen får börja jobba igen gör att det hela blir ljusare direkt.

Efter ett par år hemma så är jag lite uttråkad kan man säga, så alla ni hemmafruar heder åt er att ni orkar/vill vara hemma heltid.

Men en fråga, vad gör ni hela dagarna??

Och nej man kan inte städa och baka hela dagarna så ni lär ju göra annat.

Så vad är det ni gör??

Nej nu måste jag dra, har miljoner saker att fixa före klockan  fem så jag är lite stressad eftersom karln behagade kliva in genom dörren nu så jag har inte haft en möjlighet att göra något innan.

Gott Nytt År!

Klockan är vansinniga halv tre på natten för andra natten irad..

Det är sånt här som gör att jag tycker att julen är en jobbig tid, alla måsten och allt man vill göra för barnen.

Men nu är köttbullarna i ugnen och snart klara så jag ser ett slut på det hela, äntligen.

Idag har det varit fullt ös från det att jag klev ur sängen, städa, fixa fika, besök av mamma och mormor.

Fixa lunch och sen dra till stan med Elsa för strumpbyxeshopping och storhandling.

Sen när vi kom hem så grillade vi korv i öppna spisen och när vi ätit så drog jag och Elsa igång att baka

röda och gröna maränger.

Ja och sen var det dags för sängen för Elsa och jag fick sätta igång med köttbullarna.

Olivia har mest sprungit omkring och varit som bara hon kan vara, men man kan tro att hon går på uppåttjack eller nåt för hon är fortfarande vaken:)

Hon känner väl på sig att det är något på gång eftersom det kommit en julgran och en massa paket.

Vi har ordnat så Elsa kommer tro att tomten har varit här med paket och fikat av hennes maränger, blir kul och se reaktionen när hon upptäcker det:)

Nej nu är köttbullarna klaraså nu tänker jag kava mig uppmot sängen.

God Jul