Idag blir det nog bara en slappardag, om det inte blir lika varmt som igår på dan för då blir det nog en promenad med Waldo. Vi har fått börja dela upp promenaderna här hemma, Mange går med Loke och jag tar Waldo. Dom blir så stressade av att gå ut samtidigt. Loke blir det för att han måste gå först hela tiden och Waldo blir stressad av att han inte ens hinner kissa för att Loke har så bråttom.

Men det är ganska skönt att gå bara med Waldo, det blir så mycket lugnare.

Jösses vad händer? Olivia kom helt plötsligt på hur man fångar elefanten i babygymmet.

Waldo var lite trött så han tog trappen som kudde.

 Olivia provar nya klänningen som hon fick av faster Marion.

Idag blir det en tur till Gränby för att ta en fika med Jenny. Ska bli jättekul och träffa henne och Freja igen, sist vi sågs var när Freja döptes i höstas så det händer ju inte alltför ofta. Synd nog men det ska det bli ändring på i framtiden.

Nej tjata på Elsa så hon får på sig kläderna nån gång sen iväg med henne och sen hem och stuva i barnvagnen i bilen och ut med Waldo till Loke i hundgården..

Ha ha jag kommer verkligen aldrig lära mig.. Jag säger det varenda gång efter att jag har varit ut och gått med båda hundarna-aldrig mer gå med båda. Och vad gör jag? Jo blir optimist (intelligensbefriad) och tänker att de kanske går bättre den här gången.. Eh nej..

Samma visa idag, ja vad skönt jag tar hundarna och går en kvällsrunda. Så efter att ha fått på mig x antal underställ, mellanställ x antal strumpor. Knölat ner fötterna i jaktkängorna och fått på hundarna reflexvästar och koppel och mig själv en varseljacka.. Oftast så rinner svetten vid detta tillfälle.. Så tar då denna optimist (jag) klivet ut genom dörren eller ja flyger är väl ett bättre ord. Efter 2sek resan fram till grinden där hundarna självklart slår på en tvärnit och trasslar in sig i varandras koppel så tror optimisten (fortfarande jag) att jaja det är bara glädjerusch... Öppnar grinden och är på något mystiskt vis i snövallen på ANDRA sidan vägen på 3 sek...Optimisten börjar i detta läge muttra lite men tänker att dom är ju glada och säkert nödiga. Påbörjar promenaden längs en väg som helt plötsligt har bytt syfte till isbana...Första 25 meterna går ju ganska bra, inga olyckor direkt... Hundarna lyssnar ganska bra så optimisten ler stort och tycker att hon är en hejare på det här..

Sen börjar mardrömspromenaden.. Hundarna får akuta vaxproppar och drar som om dom har fan själv i röven och på en isgata som vår väg så byter promenaden namn till tolkning efter hund på skor..

Vid nästa hus (100m bort) stannar helt plötsligt hundarna och tittar på den då högröda, vilt svärande optimisten som släpas efter i kopplen och ser ut som de snällaste fogligaste hundkräk som finns...

Då fattar optimisten som börjar bli mer av en pessimist i detta läge beslutet att vi vänder och gör om samma sak hemåt.. Tror fan att jag tänker riskera livet för att få en mardrömspromenad på kvällen..

Och vad händer då? Jo hundj**** går som små ljus hela vägen hem..

GAAAAHHH jag blir knäpp  

Men än så länge har ingenting blivit gjort, och jag är inte förvånad över det.

Jag skulle plocka ur "hemliga" rummet så jag kan börja spackla väggarna därinne. Städas skulle det oxå göras och lägga in all ren tvätt..Men jag är så tröööött... Jag har inte haft nån energi på hela veckan till att göra nånting..Jag sover dåligt och har ont i ryggen...ja kort sagt jag känner mig som om jag skulle vara höggravid igen.

Jag behöver sol och värme nu!!!!!!!!!!!!!!!!!

Helt plötsligt så var det fredagskväll igen då,alltså jag förstår inte var tiden tar vägen egentligen. När jag har tisdag är det torsdag och när jag är på fredag så är det helt plötsligt måndag, jag har verkligen drabbats av amnings  .

Jaja det går väl över förhoppningsvis och hoppet ska ju vara det siste som lämnar en så oddsen är ju ganska hyffsade..ha ha..

Idag har det varit strålande väder så jag stoppade ner Olivia i vagnen och tog en prommis med Waldo i solen. Han tyckte det var jätteskönt att få gå utan Loke som ligger på som värsta dragstern i kopplet. Utan vi gick i lugn stilla takt, jag har lite problem fortfarande med värk i fogarna om jag går för fort så vi trallade bara på i den takt som passade oss. Vi gick upp på skogsvägen här bakom så Waldo kunde få gå lös även om han inte kom så långt för plogvallarna är för höga så han fastnar halvvägs upp. Han ser himla festlig ut när han försöker, han kommer upp med frambenen sen står han och hoppar på bakbenen som värsta jojon innan han inser att det inte går..Hi hi de e mitt lilla lurviga pucko de, för han måste ju självklart försöka minst 10 ggr innan han inser att det definitivt inte går.

Mange försökte sig på att köra snöslungan runt staketet på insidan för att Loke inte ska gå igenom och rymma men efter att ha kört fast i staketet så fick han gå över på det gamla hederliga sättet-snöskyffel... Så när vi lunchade efter så muttrade han mest om spaghettiarmar...ha ha så är de att ha rymmande hundar.. På em åkte vi över till Helena och Andreas och fikade lite och Mange fick lite mer motion för han hjälpte dom att ta bort snön på taket. Andreas kan ju inte göra sånt just nu eftersom han är nyopererad.. När vi åkte hem därifrån så fick de bli en liten omväg runt Österbygrillen för en hamburgare till middag..smarrigt..

Jag vet inte riktigt vad det är med Olivia de senaste dagarna, hon har varit så himla missnöjd med det mesta. Det är nästan så jag misstänker att mjölken inte räcker till åt henne längre utan hon kanske behöver lite extra ibland.. För jag har fått amma ovanligt mycke senaste dagarna mot vad jag har gjort så jag funderar lite på om jag ska testa att ge en flaska ersättning för att se om det är att hon är hungrig som gör det eller om det är nåt annat. Jag får ju helt enkelt köra uteslutningsmetoden, tillslut hittar jag ju alltid vad som är felet. Eller så ska hon lära sig något eller så är det tänder på g redan, det är ju så himla mycket som de kan vara. Jag har ju glömt så mycket sen Elsa var så liten, det är ju 4 år sen..Och är man som jag som lider av guldfiskminne så kan man ju inte räkna med annat heller.

Imorgon så ska jag, Elsa och Olivia åka till stan och umgås lite med älsklingen Lisa, nu var det så länge sen vi träffade henne så jag ser verkligen fram emot det. Och det gör Elsa med, hon har saknat både Lisa och Bella massor så hon har haft nedräkning sen hon fick veta att vi skulle åka.. Goproppan min..

Sen på kvällen ska vi till Helena och Andreas på spelkväll med ett helt gäng skojiga människor så jag räknar hårt med massor av skratt och tokigheter..  

Och ja det sista innan jag ska hoppa in i duschen...

JAG KOMMER I MINA GAMLA JEANS!!!!!!!!

När jag kom upp imorse hade Elsa tydligen varit vaken ett tag för det var gipsfärg överallt i matrummet...suck. Men det gick bort med lite vatten och diskmedel som tur är. Hade inte varit så kul att ha ett trägolv med diverse röda och gula fläckar på. Jag lyckas fortfarande inte få mitt foto publicerat via mobilen på bloggen så nu börjar jag bli irriterad..

Jag läste på UNT om lodjursjakten och kommentarerna var många och blandade, men som vanligt så målas jägarna ut som lustmördare.. Varför ska det alltid vara så för? Och varför bara när det gäller rovdjursjakt??