De här meningarna stör mig lite grann, de är en del av en tidigare kommentar från mitt inlägg den 4e.

"Dumt att vara nöjd att man har, en man som älskar en så ovärdligt att han tar allt extra jobb, och ser till att man har tak över huvudet, mat på bordet och kärlek åt barnen"

Om den här personen tror att vårt hus och hem står och faller med honom och hans arbete då tror du väldigt fel!!

Mat på bordet är inte hans förtjänst då det är jag som planerar, handlar och tillagar maten, de få gånger han gör det så är det ändå jag som har sett till att sakerna finns hemma. Och då finns det till 99% en ruggigt bra anledning till att jag inte gör det.

Tak över huvudet... ja hade det inte varit för att jag har pratat med alla hyresvärdar, mäklare och banker så skulle nog han ha bott kvar hemma idag och inte med oss i hus.

Och att ta en massa extra jobb som gör att att han är borta från sina barn i tid och otid fungerade kanske när de var små och inte medvetna om saken. Nu är Elsa snart fem och har börjat ställa frågan OM pappa kommer hem istället för NÄR. Då är det inte lika kul som mamma och behöva svara "jag vet inte om han kommer hem"

Och det ger inget speciellt extra ekonomiskt så det är inte värt det i mina ögonen.

Jag anser att när barnen börjar bli så pass stora och medvetna om omgivningen så är det dags att prioritera om sitt liv.

När det gäller mitt buttra inlägg så grundar det sig inte bara i just denna dag utan tillfällena när det har varit speciella dagar för barnen och han är borta på annat är tyvärr många så även det går till en gräns.

Så säg inte att jag ska vara nöjd med det jag har för det går att göra det till så mycket bättre och då i första hand för barnen vi har och barnet som är på väg..

Och med det tänker jag låta det här vara slutdiskuterat..!

Om jag hade velat hade jag kunnat skriva massor om hur jag mår just nu men det bjöd jag på tillräckligt igår.

Men jag kan väl säga att jag har ont och är trött och humöret håller sig på låg nivå...

Så jag återkommer när det har lättat lite..

Den 10 januari kommer min tävling med chansen att vinna Cliniderm presentkit.

Håll utkik då!!

Gå gärna in på Buzzador och registrera er, skriv tobotroll som den ni har fått reda på det ifrån. Buzzador är ett företag som satsar på från mun till mun reklam. Det går ut på att ni är med i olika kampanjer med produkter som ni får prova och även dela ut. Ni ska "buzza" om dessa bland vänner och bekanta, på jobb mm och lämna rapporter till Buzzador om hur det har gått.

Jättekul och enkelt sätt att få testa olika saker..

Testa ni med!

Jodå det händer faktiskt att jag gör det... Ibland funderar jag på varför man utsätter sig för alla känslor som blir när man lever ihop med en annan människa?

Ilskan, sorgen, uppgivenheten och frustrationen över att inte komma nånvart i kommunikationen... Visst finns det stunder av glädje och lycka, när man blir alldeles rusig i hela kroppen men vid många tillfällen känns det inte riktigt som att det överväger det andra..

Ta som exempel min dag idag..

Jag klev upp och det var skitkallt inne för delarna till brännaren skulle komma på em, bara att springa i källartrappan (som jag inte ska pga fallrisk) och elda en massa.

Sen upp med barnen och få i dom frukost och få på dom kläder. Ut med hundarna i hundgården och försöka få liv i bilen, detta i 16 minusgrader..

Få på ungarna vinterkläder och skor och allt som ska på nu när det är kallt. Ut med dom till den förhoppningsvis fisljumma bilen.

Iväg till dagmamman och lämna Elsa vilket betyder bära in Olivia och bära ut.. In med henne i bilen som nu antagit några grader varmare. Iväg till Tobo och pappa för att hämta mer ved då vår är slut. Lastade hela bagageluckan full med ved och sen hemåt...Ett snabb stopp på affären och det betyder ur med Olivia, bära henne genom hela affären, sen ut med henne och kassen till bilen som nu är betydligt många grader kallare...*suck*

Hem och backa till bilen mot grindhålet för att underlätta urplockningen av ved lite iaf, då somnar Olivia i bilen..skit oxå helt fel tid på dan...

Jaja bara att låta henne sova, hämta skottkärran och lasta den överfull med ved och dumpa ner det i källartrappan, klättra över all ved och in i källaren. Bära all ved genom hela källaren till pannrummet. Ut och hämta in Olivia som blir på världens sämsta humör för att hon blir väckt.

Ge henne nåt att tugga på så hon är nöjd en stund, ner för trappan och kasta in ved i pannan för miljonte gången... Nu är klockan 11 på fm...

Ryggfan värker och sammandragningarna känns som det sitter miljoner knivar i magen... Försöka vila lite på soffan efter alvedon....

Då bajsar Olivia ner sig så bara att bära in henne i badrummet och ställa henne i badkaret och duscha av henne. Upp med henne och torka henne och på med en torr blöja. Upp på övervåningen efter nya kläder då isbjörnarna vandrar genom vardagsrummet, kommer på halvvägs ner att jag har glömt pannan så fortsätter ner i källaren och kastar på mer ved... Nu är Olivia skitsur och bara skriker så på med kläder och fixa lunch... Positiva just nu är att jag hinner inte känna hur förb..... ont det gör i hela kroppen. Upptäcker att klockan är halv tre och det är dags att klä på Olivia för å åka och hämta Elsa. Så på med alla kläder och bära ut henne till bilen och åka iväg...Nu är bilen jävligt kall..

Har tur att Olivia somnar så jag behöver tack och lov inte bära in henne den här svängen, tänker vara smart då och passa på och ta apoteket om hon ändå sover... Gick inte.. Så bära Olivia fram och tillbaka till apoteket... Hem och fixa tårta, middag och städa då pappsen och Lena ska komma på besök. Ungarna griniga och skriker, maten bränner nästan fast, riset blir mosigt och mitt i allt så behagar karljäveln ringa och säga att han ska åka på 2 läckor så han kommer inte hem... Kul där stod jag med gallskrikande barn, mat på spisen, dammsugaren i högsta hugg, hundarna skulle in, veden nästan slut, ruggigt inne och sakerna till brännaren ligger och skrattar åt mig på bordet. Ryggen håller på och går av och jag tror att bebben är på väg ut för sammandragningar håller på och tar knäcken på mig... Så kastar dammsugaren åt h-e och fram med maten på bordet och ser till att ungarna kan börja äta så att de blir glada iaf. Ut efter hundarna så de får komma in och äta.. Kastar i princip i mig en mini portion mat samtidigt som jag springer runt med dammsugaren.. I allt detta så försöker jag samtidigt förtränga smärta och ilska och allt som gör att tårarna hotar farligt nära i ögonen.... Och då kommer tanken att: är det verkligen värt allt detta bara för att leva ihop med en person?? Svaret då : nej det är det inte. Får jag frågan nu så är svaret jag vet faktiskt inte...

Nu är klockan 22.50 ca och jag har nattat barn, eldat tack vare en snäll pappa som hade med mer ved åt mig. Burit in all den veden och travat upp den i pannrummet. Nu har jag bara kvällspromenaden med hundarna kvar och då jag är själv så får det bli en kortvända för Loke och en tur på tomten för Waldo..Elda lite till kanske ta en dusch och se om det hjälper mot mina ilskna sammandragningar och min ryggvärk..kanske försöka äta nåt även om aptiten är i botten, elda lite till och sen kanske kankse jag somnar av utmattning om jag har tur... Men så bra som det är för mig nu så lär det inte bli mycke sömn inatt pga att jag har gjort alldeles för mycket idag som jag inte får göra eftersom jag har trasiga fogar och nån gammal skada sen förlossningen...

Och det som svider mest av allt är att Olivia har firat sin första födelsedag UTAN sin pappa...och allt bara för hans jobb och hans jävla grävmaskin...

Idag blir min "lilla" stumpa Olivia 1 år!!

Svårt att förstå att för ett år sen gick jag och hade ont och bara väntade på att lillfröken skulle titta ut.. Hon blir 1 imorgon och för min del känns det som igår som jag kom hem med henne från BB..

Och nu ligger nummer 3 på jäsning och kommer ut i maj och det känns lite overkligt med. Vägen till att få barn har varit lång och knagglig och nu helt plötsligt så flyter det på som rena autobahn..ha ha..

Jag har fått frågan några gånger om hur det ska gå med bebben och Olivia och visst kommer det bli tufft eftersom Olivia bara hinner bli 16 månader innan bebbe kommer men samtidigt så har ju många andra gjort samma sak och överlevt. Det hade nog varit värre om Elsa också varit liten men nu hinner hon fylla 5 och är rätt så självgående. Det jag kan känna mest oro över så är det att ha tid till allihop men det kommer ju det med och jag har ju turen att jag har nattjänst och med det så kommer väldigt mycket fritid med mina barn.. Och jag har definitivt inte dåligt samvete över att åka och jobba på natten sen när bebbe är så stor så den börjar hos dagmamma. Dom hinner ju somna innan jag åkt och jag hinner umgås med dom hela em och kvällen och alla mina lediga dagar. Och hur många jobb ger 9 sammanhängande lediga dar var tredje vecka?? Så nej tack och lov att jag har mitt nattjobb sen så jag får ha mina barn hemma och kan se dom växa upp.

Ja till nåt annat då.. Det här året började ju himla bra för vår del...eh nej.. Kretskortet till pelletsbrännaren brann i lördags natt så just nu funkar den inte så det blev till att elda igen... Inte kul och svinkallt inne på morgonen...

Men det skulle komma reservdelar till den imorgon så förhoppningsvis så går brännaren igen imorgon kväll....*hoppas hoppas*

Nej ner tillpanna och kasta in mer ved..

Det är inte lätt att jaga när det är 65 cm snö på marken, tom Loke gav upp..ha ha